Nu så! Nu har jag ätit lunch. Och som sagt så blev det kycklingklubba med potatis, morötter och dragonsås.

Det var så mycket sås på tallriken att magen bara vände sig vid åsynen.
Men jag skrapade bort så mycket sås jag kunde och åt upp kycklingen och en potatis. Sen gick det liksom inte mera. Det tog stopp och då finns det inte så mycket att göra åt saken.

Får äta en frukt nu för att kompensera lite. Det är både på gott och ont när jag inte behöver äta upp. Det är skönt för jag slipper så mycket ångest och jobbiga tankar.
Men dåligt på så vis att det blir svårare nästa gång och varje liten sak jag kan komma undan med i matväg gör att jag faller djupare ner i ätstörningen. vad som känns skönt för stunden, gör det bara jobbigare i längden.

Jag vet att för att kunna bli frisk, alltså på riktigt så måste vården vara helt hundra, det får liksom inte finnas någon möjlighet för ätstörningen att tränga sig på. Och här kan jag fortsätta vara sjuk, eftersom jag kommer undan med saker och sådär och det gör att mitt tillfrisknande står still eller går bakåt, vilket är otroligt frustrerande.
Jag vill bryta mig loss, men jag klarar det inte här. Stödet är inte ens i närheten av att räcka till. Det ändå personalen tror
Är Att det går bra för jag äter ju. Men vad dom inte förstår är att det inte är själva maten som är problemet utan tankar och känslor kring det. Otroligt svårt och jag blir så trött av denna ständiga panik.