Svårt att hålla ögonen öppna, väldigt trött faktiskt. Kvällen har spenderats med Annelie över mitt kvällsmellis, kom tillbaka hit vid 9 nånting och så satt jag och Cecilia och pratade lite och kikade på hjältegalan eller va det heter.

När jag kom tillbaks till avdelningen förresten så var det en patient som kissat ner hela korridoren typ så det var blött och stank urin.. Sådär lagom fräscht. Så man fick liksom gå slickad mot väggen för att inte trampa i det, usch.

Nog om urin... Maten har allafall fungerat bra. Jag fick ångskokad torskfile med dillsås och potäter till middag, va väll ingen höjdare direkt men det gick ner allafall och fick stanna i magen som allt annat som slunkit ner idag.

Imorn är det vägning vilket innebär ångest och ännu mer ångest. Gud vad jag har en hatkärlek till den där jävla vågen. Det är den som verkligen förstör allt som gör att jag inte vågar släppa kontrollen helt.
Då blir det bAra att jag tänker att nej men nu kan jag inte äta det där för då kommer jag gå upp jättemycket osv. Jag kan inte se min viktuppgång i siffror. Det är så inmatat i hjärnan att ett plus på vågen innebär totalt misslyckande. Den ska bara visa minus, då är jag duktig. Och jag vill så gärna slänga den där vågen i backen, för ärligt talat varför bedöms en människas värde utifrån några siffror på en våg? Helt stört egentligen. Jag blir så arg för att jag vet, jag vet att det är vågen som är den stora roten i problemet, i mitt fall är det så. För skulle jag inte ha i bakhuvudet att jag varje vecka måste väga mig, ja då skulle det gå så mycket enklare, genom att ta bort vågen skulle man skjuta allafall 50% av mina idioter i hjärnan. Men nej vågen måste man ha kvar, hur mycket jag än ber dom att snälla plocka bort den!

Fattar inte hur läkarna tänker där egentligen?