För vem är jag utan kontrollen?
Nu har jag städat rummet och rensat bland allt mitt smink, jag älskar smink parfymer och krämer och allt vad skönhetsprodukter heter så jag har samlat på mig hur mycket som helst så det var hög tid att rensa!
Det är bra att hitta på lite sysslor att göra för att fördriva tiden och fylla hjärnan med lite annat att tänka på en mat och kalorier och vågar och allt vad det är.
Men jag kan inte rå för att när jag lägger mig ner så knackar ångesten på dörren iallafall och påminner mig om hur dålig jag är och hur mycket jag kommer att ha gått upp i vikt imorgon. Jag sa ju nyss att jag hoppades på en viktökning.. Ja lika snabbt har det vänt.. Hur kunde jag vara så dum och tro att jag kan må bra en hel dag..?
Jag bara önskade att jag slapp dessa hjärnspöken, alltså ni förstår inte hur mycket jag hatar dom!
Jag kan inte leva med dom men jag kan heller inte leva utan dom, dom är en trygghet, en falsk och farlig trygghet som jag alltid faller tillbaka i hur mycket jag än kämpar, så drar dom mig alltid tillbaka.. Ner i skiten, ner i "tryggheten", få tillbaka kontrollen. Jag är ingen utan kontrollen.
Jag är så rädd för att kliva utanför min bubbla. Farlig mark, okänd mark. En värld jag inte upplevt på en evighet. ett friskt liv som väntar utanför. Men jag är för rädd, jag är för feg för att släppa kontrollen. Rädd för vad som kommer hända, rädd för att inte veta vem jag är.
Vad är det värsta som kan hända Sara? Ge det friska livet en chans. Jag vet att det är svårt men du har ju inte försökt fullt ut!? Ju mer du går upp i vikt desto friskare blir din hjärna och ju mer energi som går dit, ju klarare kommer du kunna se hur saker och ting egentligen är. Jag vet att du vill ha hjälp med dina tankar och att du känner att problemet sitter i huvudet. Problemet är bara att för att ta tag i de problemen/reda ut vad som försegår i ditt huvud så måste viktuppgången komma först. Det finns inga genvägar, det går inte att undvika viktuppgång och den måste komma före terapin. Därför att du ska kunna förstå, ta till dig och bli hjälpt utav terapin. Tänk det som att du inte har något val, du bestämmer ju inte över dig själv längre. Säg de till dina hjärnspöken att det är personalen dom kan skälla på. Du hör ju bara vad du måste för att överleva. Önskar bara att du kan bestämma dig för att ta emot all hjälp du kan få och försöka vara ärlig mot dig själv. Jag vet hur de känns att vara instängd där och därför önskar jag att du bestämmer dig för att ta dig därifrån! Jag tycker om dig <3
Det är otroligt tufft och det är svårt att fly från sina tankar. Det kan fungera en stund, men som du säger, så fort man kopplar av kommer ångesten ikapp. Jag känner igen mig så i det du skriver och jag är så trött på allt det sjuka, trött på att inte kunna styra mig själv och mina tankar, men ju mer vi kämpar, desto bättre kommer det att bli!
Kram fina du <3
