Köttbullar och potatis

Jag lyckade somna till i kanske 20 minuter innan lunchen, men blev väll inte direkt piggare av det.. Snarare tvärtom.

Till middag fick jag ingen sallad utan istället köttbullar potatis och lingon. 5 små köttbullar var det och en och en halv potatis, inte gör det mig något att det inte var så mycket mat. Men de andra tyckte det var snålt, jag blev mest lättad.

Gud vad jag känner mig fet idag alltså, bara allmänt stor och klumpig på nått vis, jättejobbigt verkligen.
Och rösterna säger åt mig att jag måste minska matintaget ännu mera för att det är den ända lösningen på fettotankarna. Och här är jag svag och håller med, jag tycker dom har rätt, klart jag måste minska maten innan jag blir ännu fetare.
Jag vill bara få känna mig nöjd med mig själv någon gång. Hatar min kropp och mitt utseende.


Postat av: Nellie

Det är ätstörningen som talar, inte du Sara! Jag vet att du kommer klara det här och brotta ner den jävla ätstörningen. Det intrycket jag får av dig är att du är så stark och jag känner att du vill så mycket, därför tror jag otroligt mycket på dig! Känner igen mig i allt du skriver verkligen, jag vet hur jäkla svårt det är att se sunt och realistiskt på allting som rör den här sjukdomen! Det enda som kommer hjälpa är att kämpa kämpa kämpa!!!
Kram Nellie (förlåt att jag kommenterar så mycket :P)

Svar: gud du ska verkligen inte be om ursäkt över att du kommenterar, det är bara kul :) Grejen är den att det är så svårt att separera tankarna, alltså de friska och de sjuka. Ibland blir ju de sjuka tankarna så starka att man tror på det själv. Typ som idag så ekar det tjockis i min hjärna hela dagen, och jag väljer att tro på det, för jag känner mig verkligen tjock idag.. alltså JAG vet ju egentligen att det inte är så. men rösterna är så starka så jag vet inte vad jag ska tro. så rörigt och jobbigt. Önskar ibland att man kunde få ett par "friska" ögon så man faktiskt kunde se hur man ser ut egentligen. För man har ju själv en så himla skev och konstig kroppsuppfattning gentemot vad andra ser. Det är svårt det där med att lära sig tycka om sig själv..jag känner liksom att jag kan inte stå ut med hur fet det känns som jag blivit nu och att veta att jag har ca 20 kg kvar till idealvikt känns ju helt jävla brutalt jobbigt ärligt talat!
men på något vis fortsätter jag ändå kämpa, för jag vill ju bli fri ifrån det här, det finns det inga tvivel om! frågan är bara hur mycket man ska orka stå ut med egentligen.. ibland känns det bara helt omöjligt. det är så lätt att falla tillbaks hela tiden.. kram på dig! <3
Sara

2013-12-26 @ 17:25:51
URL: http://bitterfroken.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0