Godmorgon!
Redan helg igen, inget särskilt med det egentligen, alla dagar ser ju likadana ut här så man glömmer liksom bort dagarna.. Mår fortsatt dålig och igår kväll innan jag skulle sova låg jag i sängen och tårarna bokstavligt talat forsade nerför kinderna tills jag tillslut somnade av utmattning.

Det ända jag vill är att få hjälp och det vet jag att jag inte kommer få här. Det har inte hänt någonting i mitt tankesätt under dessa snart tre månader, det ändå som skett är en liten viktökning på knappt 3 kg. Jag har verkligen kört fast igen. Vet inte hur många gånger jag försökt ta nya tag och säga till mig själv att jag ska klara det här. Är trött på att det aldrig blir bra. Är trött på att kämpa så mycket utan resultat. Känns meningslöst. Men jag får ändå ha i bakhuvudet att jag hela tiden gör framsteg även om jag inte kan se det själv just nu. Jag är bra, jag kan och jag vill får man säga till sig själv, om
Och om igen.