Så jävla mätt

Är så mätt att ni anar inte, har väldigt svårt att hantera det just nu.
Sitter och har sån jävla megaångest inombords.
Till mat var det en stor grekisk biff med fetaost och oliver i och till det en jättepotatis, ett hav av sås och broccoli. Fick verkligen tvinga ner maten i slutet. Vill bara gå och kräkas just nu mår så illa. Klarar inte av att vara så här mätt, det känns typ som jag har hetsätit hela köket!!
Jag ska väga mig imorgon, tjena viktuppgång säger jag bara!

Jag hatar det här, jag hatar att vara här. Jag vill bara få bort mitt jävla LPT nångång så jag kan komma härifrån. Det är NU jag behöver prata med
Någon som har kunskap, det är NU jag behöver ett riktigt stöd. Inte en jävel på
Den här avdelningen förstår hur jag känner. I deras ögon går det så bra eftersom jag äter, då är allt bra.
Dom förstår inte att det kokar inombords, dom förstår inte att just nu vill jag bara skjuta skallen av mig.


Postat av: Nellie

Det där med att folk tror att allting är bra för att man äter avskyr jag med. Det är ju känslorna och tankarna som gör allting så otroligt svårt!! Det känns som att folk inte förstår det.. Jag äter ju nu och visst de känns väl bra att ha mer energi men hjärnspökena gör mig galen, hatar att jag fortfarande är så styrd under alla tankar och regler som ätstörningen sätter upp för mig. Jag vill bara vakna upp normal och välmående, saknar helt strategier för att komma vidare nu känner jag! Längtar tills jag får (förhoppningsvis) hjälp från ÄS enheten så de kan hjälpa mig med mina tankar och hur jag ska hantera allting jobbigt. Att bara äta hjälper inte som sagt mot alla sjuka tankar.. :(
Kram fina du och fortsätt kämpa på! <3

Svar: förlåt att jag varit lite seg på att svara.. men ja jag vet maten är ju egentligen det minsta problemet. De är just tankarna innan och efter som jag inte kan hantera, som jag behöver få hjälp med. Jag vet ärligt talat inte hur man någonsin ska kunna fort dessa tankar, dom finns där dygnet runt hur mycket man än försöker blockera dom ute så finns dom alltid kvar, jag hatar det jag blir galen alltså!! Jag känner alltid så att tänk om man bara kan få vakna upp en dag och vara frisk, för jag vill bli frisk men jag vill inte vara med på resan dit, vägen känns så lång och omöjlig ,det är för jobbigt och psyket pallar inte hur mycke som helst. Och som sagt att äta hjälper ju intepsyket någonstans. Det blir snarare värre när hjärnan får mera energi och kan tänka ännu mera.. det är så förbannat svårt och jag önskar bara att jag kunde bromsat det tidigare, ju längre tiden går dessto längre väg är det ju tillbaka. Tack för dina fina ord och kämpa vidare du också ! <3 kramar
Sara

2013-12-22 @ 17:20:14
URL: http://bitterfroken.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0