Förut idag fick jag en sak av en patient. Hon hade köpt saker till nästan alla på avdelningen. Gissa vad hon gav mig?
Jo ett sockrigt och flottigt weinerbröd. En bakelse full med kalorier.
med ett tillgjort skratt sa jag åh tack Vad gullig du är! Nu har jag något gott att tugga på ikväll.

Hade det varit några år sen hade jag blivit glad på riktigt och ätit upp den utan problem. Det är hemsk vad denna sjukdom förstör. En jättegullig tanke av henne. Hon förstår inte att om jag skulle äta upp den idag skulle det innebära självmord ungefär. Jävla sjukdom. Jag får ge bort Wienerbrödet till någon annan. Det blir enklast så.