Nu är mötet avklarad med dagvården och jag känner bara hjälp kom och skjut mig. Trodde att det gällde en gång i veckan eftersom att Caroline sa det men nej det var fyra gånger i veckan med start på tisdag klockan 10.

Alltså jag får panik på all information på en gång, det blir för mycket jag vågar inte jag är inte redo för en sån stor förändring just nu. Man är en grupp på 8 personer vilken känns som jättemånga med samma problem. För det första kommer jag bara jämföra mig med dom och tänka att jag är mycket tjockare och bla bla .
Sen att man inte får välja vilken mat man ska få dagen innan utan det får man se, sen ska man också lägga upp måltiderna själv och äta ihop i grupp. Och alltså jag är livrädd.

Det är i sånna här lägen jag inser hur sjuk jag är. Alltså helt plötsligt känns det omöjligt att kunna äta någonting. Jag vet inte är bara så himla kluven. Sen att dietisten jag träffade var (förlåt) tjock själv gör ju saken ännu värre, som att om jag lyssnar och litar på henne så kommer jag också bli överviktigt.

Alltså det är så sjukt många tankar som far igenom mitt huvud just nu, men mest känner jag bara en enorm panik inombords. Mina rutiner fuckas upp totalt och det gör mig livrädd. Jag har ändå fått någon form av trygghet här på avdelningen, jag vet vad som kommer hända, jag vet vad jag kommer få på tallriken dagen innan. Nu helt plötsligt är allt nytt och jag kan inte längre styra över något. Jag ska ge det en chans det ska jag, för man ska inte uttala sig om sånt man inte vet men min spontana reaktion är nej nej nej jag vill inte, vågar inte.